Mamma har en sak att berätta.
Det var just så hon sa det, med just den där rösten.
Vuxenrösten. Jenna stod på tröskeln till mammas sovrum,
hon hade gosedjuret Ragnar fastklämd under armen. På
sängen där inne låg mamma, inbakad i en tussig filt. Hon
såg allvarligt.
Mamma har en sak att berätta.
Det var just så hon sa det, och det var då Jenna svarade
vadå? eller kanske säg då! eller kanske något annat, hon
mindes inte riktigt. Det var ju så längesen.
Sju år och fyra månader och sexton dagar sedan.
Det knakade i träplankorna när Jenna till slut vågade sätta
ner Mussestrumporna på golvet. Försiktigt smög hon fram
till mammas säng och satte sig på den mjuka bäddkanten.
Mamma tog Jennas hand och utanför snöade det. Flingorna
gick sönder mot fönsterrutan. Jenna undrade om det gjorde ont.
Jenna, sa mamma och fångade Jennas blick som var lite
vilsen i det stora rummet. Jenna, lyssnar du?
Jenna nickade och kramade Ragnar hårt, hårt.
Du förstår, Jenna, fortsatte mamma, jag är sjuk. Ja, alltså,
jag inte spysjuk eller så, som du var i påskas, du vet? Nej,
inte sjuk på det sättet, utan mer, jag, allvarligt sjuk. Jag var
hon doktorn idag och ...
Mamma väntade.
Jenna väntade.
Ragnar väntade.
Och snöflingorna gick sönder utanför.
Jenna, sa mamma, jag har cancer, Jag har fått cancer i
bröstet.
Min åsikt: Jag ska berätta hur min åsikt och hur det skulle kännas och om det skulle hänt någon av mina kompisar tex. Vi börjar med hur jag skulle reagera, jag skulle blivit hur ledsen som helst. Men jag skulle inte kunna tänka att min mamma eller pappa sitter i sängen och ber mig komma och hon säger att hon har cancer, jag kan inte tänka mig det faktiskt. Men OM så skulle jag blivit fett ledsen. Om någon av mina kompisar skulle råkat ut för det skulle jag försöka prata med han/hon och försöka trösta han/hon. Det skulle blivit mer ledsen ifall mamma skulle fått det än typ farmor och mormor. Men jag skulle blivit lika ledsen om pappa skulle berättat som mamma. Men nu har det inte hänt och det ska inte hända. Än så länge tycker jag boken är bra och spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar